Log on

Vänsterpartiet

Partiets politik och verksamhet bestäms av vårt mål: att förverkliga ett samhälle grundat på demokrati, jämlikhet och solidaritet, ett samhälle befriat från klass-, köns-, sexuellt och etniskt förtryck, ett rättvist och ekologiskt hållbart samhälle där alla bygger sin egen framtid i frihet och samverkan.
De socialistiska och feministiska idétraditioner som Vänsterpartiet är en del av och för vidare bygger på övertygelsen om alla människors lika värde. Därför är det självklart att Vänsterpartiet vill ha ett samhälle där bögar, flator, bisexuella och transpersoner kan känna sig trygga och självsäkra i sin sexualitet och könsidentitet. Ett samhälle där HBT-personers rätt till sina liv, sin säkerhet och sin stolthet är fullkomligt självklar. Det är en demokratifråga.

1. För likhet inför lagen
Mycket positivt har hänt i lagstiftningen på senare år men det är ännu långt kvar till målet. I lagboken är heterosexuella fortfarande ”normala” medan HBT-personer skrivs in som undantag.
Med undantag för de lagar som finns för att skydda minoriteter mot hatbrott och diskriminering finns ingen anledning att peka ut sexuell läggning eller könsidentitet i lagstiftningen.
Vi vill därför göra en översyn av all lagstiftning och rensa bort alla de ställen där heterosexualitet förutsätts, till exempel i lagar som rör föräldraskap och arv.
Vi vill också att det ska vara förbjudet i grundlagen att stifta lagar som diskriminerar och förtrycker homo- och bisexuella och transpersoner.
Myndigheter har ett särskilt ansvar för att motarbeta kränkningar och diskriminering och se till att lagar efterlevs och får effekt. De anställda på våra myndigheter måste utbildas i HBT-kompetens. Men det måste också finnas mätbara mål.
Vi vill därför införa en särskild HBT-förordning som innehåller konkreta mål för att motverka diskriminering av HBT-personer i alla myndigheters verksamhet.
Vi vill också att lagstiftningen om hets mot folkgrupp och diskriminering utvidgas till att omfatta transpersoner.

2. För rätten att inte behöva vara rädd
Ansvaret för de hot och det våld som drabbar HBT-personer vilar på hela samhället. Det pågår dagliga kränkningar av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Samtidigt anser rättsväsendet att Åke Greens rätt att kalla homosexuella för en cancersvulst måste försvaras.
Präster och halvkändisar startar upprop på internet för att ”rädda äktenskapet” från homosexuella, men när HBT-personer hotas, misshandlas och till och med mördas startas inga folkliga uppror.
Vi vill synliggöra sambanden mellan reaktionära krafters ständiga ifrågasättande av våra rättigheter och hatbrotten. Får man säga vad som helst, finns alltid de som också anser att man får göra vad som helst.
Vi vill att lagstiftningen ses över och skrivs om, om den inte räcker till för att skydda HBT-personer från hot och våld.
Vi vill också att samhället avsätter tillräckliga resurser för att bekämpa hatbrott. Poliser, åklagare och domare måste få bättre kunskaper och förståelse för HBT-personers situation. Ingen som utsatts för hot och våld ska behöva riskera att bemötas av homofobiska eller oförstående representanter för rättsväsendet.
Vi vill att stödet för de som drabbats av hatbrott ska stärkas.
Vi vill bygga ut brottsofferjourverksamheten för HBT-personer. Det bör finnas specialjourer över hela landet.

3. För kärlek och respekt
Att leva tillsammans och bilda familj som homopar ska vara lika självklart och ge samma juridiska skydd som heteropar har. Det finns inga skäl att ha kvar en separat partnerskapslagstiftning för homosexuella.
Vi vill därför att äktenskapsbalken ska göras könsneutral.
Personer som vill genomgå en könsbytesoperation möter många hinder idag. Den som är gift eller registrerad partner måste till exempel skilja sig för att få genomföra en operation. Det är helt oförsvarligt.
Vi vill att hela lagstiftningen ändras på detta område.
Rätten till styvbarnsadoption har ökat tryggheten för många homofamiljer. Däremot har ännu ingen internationell adoption förmedlats till ett samkönat par.
Vi vill ställa hårdare krav på adoptionsorganisationerna att aktivt jobba för homopars möjligheter att adoptera.
Vi vill att rätten till assisterad befruktning ska gälla lika för lesbiska som för heterosexuella kvinnor. De landsting som inte följer den principen bryter mot lagen, och måste ändra sin praxis. För att korta kötiderna och avdramatisera inseminationer bör det också bli möjligt att genomföra inseminationer på barnmorskemottagningar.
Vi vill också att lesbiska och ensamstående kvinnor som är infertila ska ha samma rätt att få hjälp att bli gravida med donerade ägg som sammanboende eller gifta heterokvinnor. Man ska alltså kunna använda både donerade ägg och spermier vid assisterad befruktning.
Ett barn som föds i en lesbisk relation har rätt till båda sina mammor. Idag blir inte mammans partner automatiskt juridisk förälder till barnet.
Vi vill därför ändra lagen så att bekräftelse av föräldraskap ska gälla lika efter en insemination oavsett föräldrarnas sexuella läggning.

4. För en sexualundervisning värd namnet
Ingen ska behöva gå igenom skolan med känslan av att vara äcklig eller pervers. Att flator, bögar och transpersoner osynliggörs i undervisningen är illa nog, men tyvärr är det ofta värre än så. Undervisningen om sex och samlevnad håller pinsamt låg nivå. Kön, sexualitet och makt tas sällan upp på ett relevant sätt.
Det råder fortfarande 50-tal och biologifixering på många håll i skolan. Homosexualitet nämns fortfarande ofta i förbifarten som en ”avvikelse” eller något ännu värre.
Vi vill att sex- och samlevnadsundervisningen uppgraderas genom hårdare krav på lärarnas kompetens och förmåga att inkludera alla i undervisningen. Det är skolans plikt att behandla alla elever lika och motverka diskriminering och kränkningar. Att utgå från att alla är och vill vara heterosexuella är helt galet.
Vi vill därför att homo- och bisexualitet och variationen av könsidentiteter synliggörs inte bara när man undervisar om sex och relationer, utan i undervisningen som helhet: i samhällskunskap, i psykologi, historia, religion och så vidare.
Lika viktigt är HBT-kompetens i den högre utbildningen. Ska man jobba inom till exempel vården, rättsväsendet eller socialtjänsten ska man självklart ha den kunskap som krävs för att möta alla människor med respekt och utan att tappa fattningen inför ett homopar eller en transa.

5. För en värdig vård
I hälso- och sjukvården bemöts HBT-personer fortfarande ofta med oförstående och fördomar. Det kan vara gynekologen som självklart förutsätter att patienten har en manlig partner och gör stort nummer av att hon inte äter p-piller. Såna situationer kan säkert uppfattas som oskyldiga, men innebär att HBT-personer ständigt måste kalkylera med risken att bli illa bemött om de säger som det är.
Men det sker också rena kränkningar. Till exempel inom den psykiatriska vården, där homo- och bisexuella riskerar att få sin läggning ifrågasatt och diagnosticerad, istället för att få hjälp med det de kom sökte vård för.
Vi vill att HBT-kompetens ska finnas på alla nivåer i sjukvården. För det krävs satsningar på utbildning för vårdpersonalen. Inte minst viktigt är det på ungdomsmottagningar, dit personer i en känslig och utsatt ålder vänder sig.
Det pratas mindre om hiv idag än för några år sedan, men vi kan inte luta oss tillbaka. Män som har sex med män är fortfarande en stor riskgrupp för hiv.
De statliga anslagen för hiv-prevention har nu permanentats, vilket vi kämpat för. Nu gäller det att se till att de används på ett effektivt sätt.

6. För internationell solidaritet
I minst 70 länder i världen är homosexualitet straffbart. I flera av dem riskerar homo- och bisexuella fängelse, tortyr och till och med dödsstraff. Även i länder där HBT-personer har formella rättigheter saknas ofta i praktiken vilja, kunskap och engagemang från myndigheter och rättsväsende att bekämpa hatbrott och diskriminering.
Förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning ger idag flyktingstatus i Sverige. Det har vi i Vänsterpartiet kämpat länge för. Men vi är inte nöjda.
Vi vill att även könsidentitet ingår i begreppet ”kön” för att säkra transpersoners rätt till asyl.
Men viktigast är givetvis att de personer som omfattas av asylrätten faktiskt får stanna när de kommer hit.
Människor som söker asyl i Sverige kan få sitt skyddsbehov ifrågasatt på fullkomligt orimliga grunder. Homosexuella personer från till exempel Iran kan få höra att de är trygga i sitt hemland om de bara struntar i att ”leva ut” sin läggning.
Vi vill att all sådan praxis upphör. Den är helt oacceptabel och bidrar, förutom till individuella tragedier, till att legitimera andra staters förtryck av HBT-personer.
Det är oroande att religiösa och konservativa krafter i framför allt Östeuropa blir allt mer öppet homofobiska. I flera länder har Prideevenemang stoppats och myndigheterna ser mellan fingrarna på högerextrema attacker på HBT-personer.
Vi vill att Sveriges regering sätter press på de konservativa regeringarna på EU-nivå och i andra internationella sammanhang.
Vi vill också att Sverige verkar för en FN-konvention om avskaffande av all diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet, för att ge ökad internationell politisk legitimitet åt kraven på HBT-personers rättigheter.

http://www.vansterpartiet.se